Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Gondors belägring är bäst, särskilt då Gandalf attackerar nazgulerna för att rädda Faramir.

Elronds rådslag gillar jag.

De grå hamnarna berör en både på film och i böckerna så måste nog säga det.

Ja, det finns något mytiskt över dom, speciellt eftersom det geografiskt sätt tillhör östra Beleriand.

Kanske för att man får en ganska vag beskrivning av den delen av Midgård och kanske för den mystiken som finns runt alverna som bor där. Círdan är speciellt spännande tycker jag. Alv+skägg=respect:] Och så har han ju några år på nacken.

Ja, man undrar ju om det gömmer sig en alvhär där, inte helt otänkbart.

Then Frodo kissed Merry and Pippin , and last of all Sam , and went aboard; and the sails were drawn up , and the wind blew . and slowly the ship slipped away down the long grey firth; and the light of the glass of Galadriel that Frodo bore glimmered and was lost. And the ship went out into the High Sea and passed into the West , until at last on a night of rain Frodo smelled a sweet fragrance on the air and heard the sound of singing that came over the water. And then it seemed to him that as in his dream in the house of Bombadill, the grey rain-curtain turned all to silver glass and was rolled back , and he beheld white shores and beyond them a far green country under a swift sunrise.

Detta är ett av mina favorit stycken i boken

Jag håller med dig till fullo, AlexTook. En av de bästa och vackraste passagerna i boken!

Favoritkapitel är nog A Conspiracy Unmasked och The Siege of Gondor. Vad sen gäller favoritstycken är nog ett av dem i kapitlet Lothlórien då de kommer till Cerin Amroth. Man bara måste älska Tolkiens beskrivningar av den platsen.

Grå hamnarna är också ett fint stycke. Första gången jag läste det grät jag minsann, för då kom just känslan av att "nu är det slut". Men mest ler jag nu för tiden, för det är en sådan härlig känsla av att allt ordnar sig för alla. Speciellt biten "(...)turned all to silver glass and was rolled back, and he beheld white shores and beyond them a far green country under a swift sunrise." inger en sådan känsla.

Vet inte vad kapitlet heter men det är i början av andra boken i tredje boken. När Sam ska entra orktornet och rädda Frodo. Det var så spännande!!!!! Jag satt och darrade hela tiden och var skitsäker på att det skulle hoppa fram ett dussin orker ur varje vrå han gick förbi. Mina nerver har aldrig återhämtat sej sen dess

Förresten är jag den enda här som inte är en sagan om ringen-nö...öhh som inte är hypermegafattassåkanintefånogavetdetärsåultraplasmahydraggeddonbra fantast? Är jag den enda som inte läser dom engelska upplagorna för att få reda på alla smådetaljer som har missats i dom svenska upplagorna.
Jag hånar er inte ni är coola, men jag känner mej lite utanför...

Problemet är nog att de flesta som kommer hit som inte är nördar (Ja, jag är nörd och stolt över det! ) antingen slutar vara här för att de inte är tillräckligt intresserade eller blir del av nördkulturen själva.

Jag tänker varken sluta att varar här eller att bli en del av någon töntig nördkultur.
Förresten varför kallar du dej själv för nörd? Det är ett nedsättande ord.
Kalla dej för en hypermegaflegasegatregafemaanemaniärsena-intresseradsaganomringenintressaerad kille elr nåt.
Ni är inte nördar bara för att ni diggar ringen hårdare än crack (och då är det hårt), undrade bara om ni alla var jättespetttefeettehettemettemaritsaithaitbraigtintresserade hela bunten??

Jag anser bara att ett ord är nedsättande om man menar det så. Andemeningen i ordet nörd är för mig "lite för mycket intresserad av något" och den kategorin passar jag in på. Jag blir därför: tolkiennörd, sportnörd, metalnörd, statistiknörd, mytologinörd och historienörd.

aha ok Kan man bli Homies på den här sajten? Fast det här är väl inte direkt uppbyggd som lunarstorm.