Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag satt och funderade över Tolkiens framställan av Aragorn och Arwens förhållande. Han skriver ju ingenting om deras kärlek (om man inte läser mellan raderna) innan sista boken. När det slutligen kommer till att de ska gifta sig bygger han upp en stämning som gör att man får intrycket av att det är en viktig del i boken. Jag uppfattar det i alla fall så. Det står dessutom: "...and the tale of their long waiting and labours was come to fulfilment." Jag vill inte gärna kritisera den gode Tolkien, men det känns lite inkonsekvent. Om det rört sej om sån väntan och sådana vedermödor borde väl Aragorn någon gång under hela resan ha suckat något om denna kärlek?

Vad tror ni? Fanns det någon anledning till att förhållandet borde hållas hemligt? Valde Tolkien av någon anledning att inte blanda in det? Eller tappade han helt enkelt bort det?

Är det inte just det han gör i Lórien? Arwen vanimelda... nånting. Kanske menade Tolkien att Aragorn är en man relativt förtegen om sina känslor. Så har jag uppfattat det som att han är. Han håller sina tankar och känslor mest för sig själv.

... Namárie.

Ja! Helt rätt, men vad jag fick leta. Visst var det en Arwsuck. Men jag tycker nog fortfarande att det hela är lite väl hemligt. Men det kan ju vara som du säger, Crumui, att Tolkien tonat ner kärleksbetygelserna just för att ge Aragorn egenskapen av den starka, tysta mannen.

Vanimelda - vad betyder det?

Undrar jag också. Har läst det nån gång, men mitt minne...

Ja han är väl lite Clint Eastwood i stilen. Tyst och stark. Han ville väl inte öppna sig för de omkringstående. Det var väl bara Gandalf egentligen som var någon nära vän med honom.

Jag undrar ibland om inte Aragorn måste irriteras på svagare kompanjoner?

Alltså sådana som visar känslor öppet? Det kanske han gjorde, men då höll han väl det för sig själv, det också...

Nu har jag letat runt lite och hittat att hela meningen (Arwen vanimelda, namárie) betyder "Arwen du fagra, farväl".

Tack så mycket!