Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det sista när dom kommer till Fylke i slutet av boken är ett stycke som jag både älskar och gör mig sorgsen.

Ja det är onekligen bitterljuvt...

P.S. Gillar det väldigt mycket också. D.S.

Såsom nybliven användare förmedlar jag mina starkaste intryck ur boken. Det första är introduktionen av Aragorn, från att han sitter för sig själv och ser på Frodo tills han deklamation av dikten.

Nästa höjdpunkt är Theodens uppvaknande då han griper Eomers svärd och livets gnista återvänder till honom och Rohan.

Jag tänker hela tiden när de befriar Fylke att: "Nu kan det ju inte se ut som innan någonsin mer". Avsnittet med Fylkes rensning visar väldigt bra hur annorlunda hoberna är efter vistelsen bland hjältar, monster och magiker i vida världen. När de kommer hem får de visa att de också har utvecklats.

Förresten, Gandalf vet antagligen vad som har hänt med Fylke. Jag tolkar det iaf så med tanke på det han säger när de närmar sig Fylke om att hoberna nu måste klara sina problem själva. Då är det ganska taskigt av Gandalf att inte följa med tycker jag!

Gandalf visste att hoberna nu var uppgiften vuxna att ta itu med problemen själva.

Jag gillar stycket när Sam åker Fylke upp och ner med Galadriels lilla dosa för att få allting vackert igen. Och när mallornen växer så fort på platsen för det gamla kalasträdet. Man blir så glad när det ordnar upp sig och blir vackert i Fylke igen.
Synd att PJ inte hade det med i filmen.

Men jag blir alltid så ledsen för att kalasträdet är nedhugget! Mallornträdet känns inte som en ersättning av samma sort.

Nej, det är det verkligen inte. Ett kalas träd är ett kalas träd, och hober passar inte att hålla tal under ståtliga alv träd.

Jag måste nog äsga att jag älskar "a long expected party". Det är kul att få inblick i hobernas liv. Bland annat med deras våldsamma ringdans skutta ring och allt annat dem har för sig.

Precis, kalasträdet känns mer hobigt och gulligt, det kan inte ersättas av ett ståtligt och vackert träd.

Jag gillar tanken att hoberna får hålla kalas under en överjordiskt vacker Mallorn i fortsättningen. Det symbolisernar för mig förändringen. Att ingenting någonsin kan återgå helt och hållet till hur det var. Stora händelser lämnar spår. En fläkt av alvernas värld mitt i hobernas jordnära och lättsamma vardag känns helt rätt i det sammanhanget.

Tycker också att det känns helt rätt. Alverna får en liten bit av sig själva kvar i sinnena hos "enklare" folk och skönheten lever kvar för att hoberna älskar det som växer och kommer att vårda om trädet.

Jag tycker det är tristast när löven faller i Lorien och det alviska försvinner. Där är det ingen som sköter om skogen längre...

Har olika favoriter. Tom Bombadill, Pelennors Slätter, Helms Klyfta, Bron i Khazad Dum, Fylkes rensning och Grå Hamnarna är mina högsta favorit kapitel

Egentligen har jag svårt att välja ut någon del, jag älskar vartenda stycke.
Men slutet är så oerhört vackert att det inte finns ord att beskriva det för mig. Jag börjar nog gråta så fort någon pratar om det.
Jag är oerthört känslig när det gäller allt som rör Härskarringen...
Jag börjar liksom tjuta vare sig jag blir glad, någonting är roligt eller sorgligt.
En annan del som jag tycker mycket om är ett litet stycke i första boken där de berättar om Cerith Amroths kulle och att Frodo aldrig mer skulle återvända dit. Jag tycker att det låter så fint.

Den roligaste delen är början, när de befinner sig i det trygga Fylke och det känns som om ingenting kan hända.

Gillar kapitlerna inne i Moria det är så spänt där, när dom läser Balins bok man ryser verkligen då och...

Jag älskar slutet.... Gråter alltid lika mycket varje gång. Sedan gillar jag Tom Bombadill och när de är i Lothlorien. men om jag bara får säga en sak så får det nog bli alla stycken där man befinner sig i Edoras. Jag vet inte varför men jag har verkligen fängslats av denna stad. Helt enormt...

Instämmer med Fëanor. (Även om det väl inte är nån stuvning.)
Jag tycker det är väldigt gripande när Sam säger att han en vacker
dag skall belöna Gollum -- om denne sköter sig -- med att bjuda honom på
det finaste han vet. Och vad är det? Fish & chips!

Nog är hobbitarna väldigt engelska?