Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag är mållös. *ler saligt*

"Mamma, kan vi flytta till Närke?"

Tack för bilderna, Rosie! Jag gillar de små blå blommorna. (Blåsippor? Jag är så genant dålig på botanik...) Men i övrigt tycker jag ärligt talat inte att det var så märkvärdigt. Lövskog är alltid fint, tycker jag, och det var den här också, men det var inget särskilt med den. Men det är klart, det är ju svårt att uppfatta detaljerna och stämningen i en miljö på bild, det var säkert mer speciellt i verkligheten.

Jag tänker mig av någon anledning Ithilien som lite mer kuperat, och med grönare och frodigare undervegetation (men det beror ju delvis på årstiden) och lite mer blandning mellan gamla och unga träd.

Jag kan bara upprepa vad jag tidigare skrev: Fotot blir bara en skärva av en blek kopia.
Ett natur foto måste egentligen vara en tolkning för att göra naturen rättvisa. (Svårt att förklara vad jag menar, men jag ska göra ett försök.) En bild som dokumenterar hur vyn ser ut blir bara en bild. Kanske vacker för all del, men ändå bara en bild och vackra bilder finns i överflöd i vår tid. En riktigt lyckad naturbild måste istället vara en bild som mer fångar en stämning än en vy.

Visst är det blåsippor. I mängder! Men även den överflöden tappas bort i ett foto. Jag tänker mig nog också Ithilien lite mer kuperad egentligen. Området verkar ju vara en stigning mellan berget och Anduins dal, så den nivåskillnaden saknade jag, och vad beträffar blandningen mellan gamla och unga träd så finns den definitivt här. Vissa ekar är minst 400 år gamla! Jag ska ge mig dit om några veckor igen när löven spruckit ut och ormbunkarnas serpentiner börjar sträcka på sig och se om min Ithilienkänsla håller i sig.

Vad beträffar den lilla hobbiten så är det min son som utstyrd i mantel och peruk studsade omkring bland sipporna.

Liknar väldigt mycket en Bilbo som jag målat på en halvfärdig tavla, så jag fick absolut hobbitkänsla!

Annars tycker jag att alla skogar är bra skogar, antagligen för att jag bor i Stockholm utan tillgång till sådana, så bara synen av träd gör mig salig. Däremot tänker jag mig Ithilien som en ganska ung och späd skog av någon anledning. Höga, smala träd utan så mycket snår, men mycket mossa. Eftersom det är ganska långt söderut så är det grönt nästan jämt, och det är mycket ormbunkar, och några enstaka mindre granar. Dina bilder liknade mer för mig hur de glesare partierna i Gamla Skogen skulle kunna se ut, eller kanske något annat litet skogsparti i Fylke.

Inser att jag nog aldrig gått i en lövskog! Inser att jag aldrig reflekterat över att det kan finnas skogar med bara lövträd! Inser därmed att Kameln kan ha rätt i att alla lövskogar är vackra! Inser att jag skulle vilja se en renodlad lövskog. Måste man långt söderöver för att hitta dessa skogar tro? (Inser även att jag är mycket trött och behöver sömn innan jag blir alldeles för tramsig.)

Där jag bor härskar barrskogen och jag vandrar alldeles för sällan på andra ställen då jag känner ett motstånd mot att åka bil flera mil för att gå ut och gå. Det blir så vridet på nåt sätt, även om jag försöker tränga undan den känslan ibland och ger mig i väg i alla fall. Men känslan finns ändå där. Åka bil för att gå. Konstig värld!

Lilla hobbiten hade glömt sin vandringsstav hemma. Det var synd, men visst blev han hobbitlik så där på håll? Dannie Fallingleaf kanske?

Här finns en bra karta över vegetationszoner, knyckt från ett inlägg av Sarvi på Skalman. Det är väl primärt den gula zonen som efterfrågas, även om det finns en del ädellövträd även i den ljusgröna - t ex Trystorps Ekängar i Närke, tydligen!
http://www.sna.se/webbatlas/kartor/vilk ... ige&vt1=OK

Kan förresten rekommendera denna intressanta Skalmantråd i sin helhet, där det diskuteras hur det svenska landskapet har förändrats sedan vikingatiden:
http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?p=279057

Där Sarvi diskuterar hur den svenska landskapet förändras menar du? Nåväl väldigt intressant och väldigt mycket Skalman.

Yh... jag tar det som en komplimang... tror jag.

Här finns en karta på lövskogsfrekvensen i Sverige:http://www-markinfo.slu.se/sve/veg/trslag/images/tr4lov.gif Som synes finns skogsbruksteknisk "lövskog" även längre uppåt landet. Dock är det nog så att en hel del av det som syns på kartan inte är att betrakta som "Arda-kvalificerad" skog. Det ska ju se bra ut också - björksly göre sig icke besvär.

Värmland har jag ingen koll på, men trakterna runt de skaraborgska platåbergen har rätt mycket ädellövskog. Kinnekulle vid Vänern, Billingen vid Skövde osv. Om man åker till Götet från Karlstad men tar östra sidan om Vänern så blir det ju så att säga på vägen! Typ sånthär:
Billingen

Kinnekulle
[img]http://www.vastkuststiftelsen.se/upload/img/Munkängarna.jpg[/img]

Ja ta det abslout som en komplimang, mycket intressant och mycket informativt. Vackra bilder för övrigt.

Hur det är med lövskogen i Värmland kan jag tyvärr inte svara på trots att jag bor i Kristinehamn. Det är ju som sagt övergripande mycket Gran och Tall. Så även om jag enligt Kamelens karta bor i den boreonemorala zonen så är det få områden med mycket löv. Granskog i all ära, nog kan den vara både trolsk och mystisk men går man i den inser man snabbt att grankvistar i ansiktet inte är den bästa meditationen. (eller gnäller jag nu?) Dessutom är jag ju inte den största skogsmullen så det kanske finns stora lövskogar lite varstans? Sanningen är den att jag bor vid en bevarad bit träd och där är det bara löv, jag skulle dock inte kalla det skog. Kan inte förklara det bättre.

Den översta av Sarvis bilder kändes rejält Ithilien.

Wow! Jag är upplyst. Måste bara få fråga: Vad jobbar du med Sarvi? Eller är alla denna kunskap ren hobby?

Faktum är att det var just i trakterna kring Kinnekulle som jag tillbringade den 22 september förra året. Sittande vid en eld, nynnandes på "Ho, ho ,ho, to the bottle I go..." Det var en av de gångerna jag lyckades tränga undan motviljan mot bilåkandet. En ljuvlig dag.

Jag ska studera era länkar lite noggrannare så får vi se om det kan bli en lövskogsjagarsommar.

Du gick inte Kinnekulleleden, månne? Det är ett projekt som står rätt högt på min att-göra-lista, verkar vara en väldigt trevlig tur utifrån vad jag har läst. Att gå hela leden, 45 km, är lite för långt för bara en dag, men det skall visst gå att lägga upp det så att man kommer till ett vandrarhem halvvägs.

Lite info om leden, och några bilder, finns t ex på nedanstående länkar:
http://www.hallekis.com/turist/vandringsled.htm
http://www.utsidan.se/recensioner/visa.asp?ID=3873
http://www.margaretaivarsson.se/margare ... innek.html

I trakterna runt Karlstad kan man hitta lite lövskog om man vandrar lite i Frödings spår. Vid Alster finns en del fina vyer. Men som en granälskare så måste jag försvara mina älskade träd med att ingenting går upp mot en riktigt trolsk granskog med grönskimrande mossa under mörka grenar som silar solljuset så att det träffar skogsstjärnorna och linneorna som kurar i gläntorna vid en mörk tjärn.

Sisådär - jag är utbildad biolog, men så att säga åt ett annat håll inom biologin än den där skäggigt skogsmullegröna varianten. Så det mesta av kunskaperna får jag nog tillskriva ett hobbymässigt intresse för natur och historia. En nackdel är väl att lite som filmentusiaster (eller Tolkienentusiaster?), så har man en tendens att processa intrycken hela tiden. Jag tror att ni "normala" naturintresserade människor har ett lite annat, och i grunden sundare förhållningssätt till exempelvis en sån där trevlig ekbacke. Jag kollar - automatiskt och kan knappt låta bli - åldersfördelningen på träden, mängd död ved, ser det ut att vara några speciella lavar på träden? lyssnar efter fåglar, hittar spår av djur, tecken på att det har varit ängsmark eller betesmark eller gödslad mark osv osv. Lätt miljöskadad, med andra ord.

Kinnekulleleden är mycket trevlig och går genom många fina lövskogs- och hagmarker (och lite gran ibland, men det är ju oundvikligt). Vandrarhemmet finns i Hällekis. Förlåt om jag skamlöst propagerar för Västergötland här, men det är det landskap jag växte upp i... Som alla västgötar är jag svårt partisk.

P.S. jag inser nu när jag läser det här att det låter som att jag är totalt bonkers, men men...

Sundare och sundare. Jag skulle mer än gärna kunna läsa naturen på det sättet. Ibland kan man hamna i naturmiljöer som ser lite annorlunda ut. En plötslig brant, en plötslig försänkning, intressant formade klippor eller något annat som bryter av. Då blir jag ofta stående lätt frustrerad över att inte förstå vad som orsakat detta. Du har inga tips på litteratur i ämnet som är lättbegripligt för en som inte har några som helst förkunskaper?

Nej, jag gick inte Kinnekulleleden. Jag gick inte alls. Jag bara satt där vid min brasa. Lagade mat, kokade te och läste en god bok och lyssnade på havets rytande. Det blåste alldeles förfärligt den dagen. (Ja, jag vet: Vänern.) Men en vandringsled gick förbi min lilla lägerplats. Kanske var det den?

Kan man se granskog som du, Älva. Nyttig läsning för en som mest tycker att granskog är mörk, mörk, mörk och ganska dyster. Ska försöka se det ur ditt perspektiv nästa gång.