Ngugi skrev:
Vill tvärt om påstå att Haldirs besök i Helms klyfta är en av de trevligare tilläggen, vilka inte är många skall sägas, för det värmer mitt hjärta att få se lite alver. Vi får vad Tolkien inte gav oss, och vill jag nödvändigtvis ha allt som i boken kan jag läsa boken istället. Närvaron påverkar inte historiens utgång eller utveckling, så det är en liten bonus i min mening.
Vad som gör mig besviken är att alla verkar dö - eller? Känns som om de glömms bort (vilket är logiskt om manusförfattarna utgått från boken, mindre logiskt för en tittare).
Allra värst är däremot moralismen inför slaget, att krig är illa och vi får se barnsoldaterna och hela kalset - vart tar det vägen? Överlevde barnen? Är krig plötsligt en tjollahopp-tjollahej-grej för att man vann? De otaliga dödade och sårade då? Det saknas fullständigt koppling här mellan uppbyggnaden inför slaget och avslutningen.
Det gör moralismen ytlig och fruktansvärt äcklande för mig, därav sämre än till och med Sams menlösa långa monolog i Osgiliath där de som nämnt inte brode vara
Nu gillar jag inte att alverna tagit "grå skarans" plats vid Helms klyfta. Faktum är att jag inte gillar mycket i Jacksons avslutande två filmer överhuvudtaget men jag håller med dig Ngugi, vad hände med alverna och barnen? En del av alverna retirerade ju uppenbarligen till borgen men det är också det sista man ser av dom. Man kan ju hoppas någon klarade sig. Jag håller också med om att det både dramaturgiskt och berättartekniskt är en miss att först bygga upp spänningen genom att visa vilken utsatt position kvinnor och barn är i för att sedan inte alls visa dom efter hotet avvärjts. Men man måste nog anta att ingen av dom kom till skada.
Sedan måste jag fråga Ngugi, nyfiken som jag är, har du valt din nick efter den kenyanske författaren med samma namn? Jag läste en artikel om denne häromdan nämligen.