Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Välkommen till Sveriges stora Tolkienforum! Klicka här för att gå till förstasidan.
Aktuellt datum och tid: tor okt 17, 2019 6:35 pm

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 6 inlägg ] 
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Hur började det?
InläggPostat: tor jan 20, 2005 10:20 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 10:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Nu är jag rädd att detta blir en upprepning av sånt vi redan diskuterat både här och där, men jag tar risken att bli lite tradig eftersom jag inte orkar leta runt på detta jätteforum som det utvecklats till, och dessutom är jag glömsk. Jag är nyfiken på vad som fick er att blir Tolkienister. Varför läste ni första gången, och vad? Vad har ni läst? Vad var det som fick er att fastna och är det samma sak som fortfarande håller er kvar? Typ, sånt...

Som sagt så är det väl troligt att ni redan redogjort för detta, men... Äsch, visst vill ni väl ta det ett varv till? Rimligen borde väl jag börja nu då, men jag är rädd att tiden rann iväg så det får bli vid nästa datorpass.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre jan 21, 2005 10:09 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 12:52 pm
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Min mamma formligen tjatade på mig tills jag läste den men hon fick bläddra fram till Gamla Skogen innan jag fastnade. Sen har jag läst om och läst om. När jag var fjorton lyckades jag traggla mig igenom Silmarillion och blev så fast att jag var tvungen att börja om direkt när jag läst ut den. Sen köpte jag SfM och Ringens Värld och fördjupade mig rejält i tonåren. Fast jag hann med att ränna en hel del på stan också. :wink:

Jag är fortfarande fascinerad för att det alltid har något nytt att ge. Man upptäcker nya saker hela tiden och funderar på nya vinklingar.

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre jan 21, 2005 7:38 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 6:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Jag minns inte hur jag fick reda på att böckerna fanns, men jag var 11 när jag gjorde ett första försök. Gissar att jag lånade dem på skolbiblioteket. Det gick inte så bra. Hur långt jag kom har fallit i glömska, men tvivlar på att jag ens kom till Rivendell... Det var för vuxet för mig, och jag minns att jag tyckte att hobbitarna var "trista gamla gubbar". :lol: Kunde inte identifiera mig med dem då, alla som var äldre än 16 var ointressanta.

Sedan köpte min storasyster dem när jag var runt 14 och eftersom allt min storasyster gjorde var fantastiskt i mina ögon, ville jag göra ett nytt försök. Gick bättre den här gången, tog mig från början till slut, men det var lite segt. Min syster hade skaffat Sagor från Midgård och Ringens värld också, och jag gjorde allvarliga försök med dem också, men tror jag gav upp. Men nu fanns Arda där ändå, någonstans i bakhuvudet.

Köpte och läste The Hobbit när jag var i England ett år. Minns inte om jag köpte trilogin innan eller efter jag hörde talas om att den skulle filmas, men det var åtminstone efter den nyheten som jag började läsa den igen. Det kan rent av ha varit efter första filmen! Det var åtminstone då jag sprang iväg och köpte Ringens värld, Silmarillion och de andra och började "plugga". :wink: Sedan blev det nya inköp, i originalspråk osv osv.

Vet inte vad som fångade mig först. Jag drogs liksom motvilligt in i boken. Störde mig i början otroligt mkt på saker jag idag får härlig gåshud och klump i halsen av. (Vilket gör att ordet "hjärntvätt" dyker upp då och då i mitt sinne... :shock: :lol: )
Idag är det djupet och storleken på den skapade världen med all dess förhistoria och berättelser i berättelserna som fascinerar mig. Allt "studie-material" för den som så vill. Språk? Kulturer? Kungalängder? Bara att välja. Antihjältetemat gillar jag också. Den lille mot ondskan. (Go Sam, go Sam! :P )

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör jan 22, 2005 9:05 pm 
Offline
Dúnadan

Blev medlem: lör aug 02, 2003 9:29 am
Inlägg: 128
Ort: Gondolin
Min pappa tyckte, när jag var i bokslukaråldern, att jag borde stifta bekantskap med Tolkien och föreslog att jag skulle börja med Bilbo. Jag försökte, men fann den URTRÅKIG. Några år senare försökte jag med trilogin. Samma resultat och då plågade jag mig ändå iväg till Riftedal. När jag var tjugo och en dag började bläddra i dåvarande sambons ex sade det äntligen klick. Sedan blev det Ohlmarks översättning en fem-sex gånger innan jag gav mig på originalet. Så klämde jag Silmarillion två gånger på raken och sedan var det verkligne kört.
Jag har nu en benägenhet att relatera mycket av vardagen till Arda. (Fråga min stackars man.) Komplexiteten i världen samt den fantastiska gestaltningen av många existensiella problem är en del av det som lockar.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör jan 22, 2005 11:43 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 10:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Ja, även jag gav upp. Även om jag inte minns var. Jag är envis när det gäller böcker (också?) och slutar inte gärna läsa en bok och jag vet att jag i alla fall läste ut den andra. Visst var det spännande ibland, men förbaskat rörigt och tradigt för det mesta. Vem var vem av Saruman och Sauron, till exempel? Detta var väl när jag var i början på 20-årsåldern nån gång. Sen följde många år då jag gärna lät meddela folk att den där Tolkien är alldeles för plottrig och detaljerad. Man får inte använda sin fantasi...

He, he... I likhet med Vingilot fick böckerna en andra chans då det började ryktas om att en film var på gång. Jag tyckte att jag ville ha den ursprungliga versionen innan jag såg filmen. Men det var rörigt och det var tradigt men jag gav inte upp denna gång utan jag var med när Frodo och Sam hasade sig uppför Mount Doom och där fastnade jag, av rent medlidande med Frodo där inga höga alvherrar, prinsar eller kungar fått mig intresserad. Så fortsatte jag läsa för att få komma fram till den där punkten där han kommer hem till sitt älskade Fylke, blir hyllad som hjälte och äntligen får återgå till sin vardag i Bag End. Men ni vet ju att den stunden aldrig kom. Som jag grät då jag läste ut sista boken och Frodo seglade iväg över havet. När man läser det första gången vet man ju inte riktigt (i alla fall inte jag) vad som egentligen händer. Det enda jag visste var att han blev tvungen att lämna alla sina vänner och den tillvaro han alltid älskat. Nu mer tar jag det lite mer med ro. Det är ju inte fy skam att få följa med alverna heller. :wink:

Det som gjorde att jag aldrig kommer att kunna se denna bok som bara en bok är den frustrationen jag kände när belöningen och hyllningen uteblev. Boken blev en upplevelse. Tolkien har fått till en fullträff med slutet som trots att det är oerhört sorgligt också är lyckligt. Men vad är det som håller mig kvar nu? Intressant fråga jag ställde... ( :wink: ) Det är nog till mycket stor del det som Vingilot skrev om att det finns hur mycket som helst att fördjupa sig i, men mest av allt tror jag nästan att det är för att karaktärerna blivit mina personligt bekanta som jag gärna träffar då och då. (Är det normalt?) Jag upplevde det tydligt när jag började läsa nyöversättningen efter att ha hållt mig ifrån boken för att istället få tid över till att läsa annat. Det var helt enkelt skitkul att få träffa dem igen. Framför allt hobbitarna.

Jag ber så smått om ursäkt för min svada, men som tur är kan ni ju sluta läsa när ni vill.

Silmarillion har jag läst ett par gånger också, och Bilbo förstås. Annars är det tunnsått med Tolkienlitteraturen. Jag äger faktiskt Sagor från Midgård utan att ha läst den. (Bara de kapitel där mina polare är med.)

Nu är jag klar...


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre feb 04, 2005 12:28 pm 
Offline
Östring

Blev medlem: sön dec 19, 2004 12:14 am
Inlägg: 28
Ort: Fylke
Ja, på jobbet är jag känd (eller ökänd :lol: ) för mitt Tolkienintresse, som började när jag var runt 11-12 år och låg hemma med influensa. Min mamma åkte till biblioteket och lånade lite böcker åt mig, däribland Sagan om ringen...
Efter att ha kämpat mig genom de inledande kapitlen blev jag alltmer uppslukad av berättelsen (även om språket var lite svårt för en liten tjej) och lånade Sagan om de två tornen och Sagan om konungens återkomst.
Lite senare köpte jag en pocketversion av böckerna och har sedan dess läst om dem med ett eller några års mellanrum. För mig, som hade det kämpigt hemma när jag växte upp, blev Midgård en fristad, en värld där allt var möjligt och det onda faktiskt gick att bekämpa - vilket inte stämde med den verkliga världen som jag växte upp i. :(
Jag känner som Rosie; karaktärerna blev som vänner som jag lärde känna mer och mer för varje genomläsning. Såg även den tecknade versionen av Sagan om ringen och blev grymt besviken.

När PJ's film snart skulle ha premiär var jag fruktansvärt nervös - min febriga förväntan blandades upp med rädslan att bli besviken, att han förvandlat "min" värld till oigenkännlighet. Men, ljuset i biosalongen släcktes ner och en mörk kvinnlig röst började tala på alviska, historien om Isildur spelades upp inför mina ögon, Frodo satt livs levande under ett träd och läste när Gandalf kom körande i sin vagn - och jag kunde knappt andas, det var så STORT att se sagan komma till liv och att det var ungefär såsom jag tänkt mig, att jag skälvde i hela kroppen och hade en stor klump av gråt i halsen... Låter kanske lite fånigt såhär i efterhand men det var verkligen ett av de riktigt stora ögonblicken i mitt liv! Och på den vägen är det. Filmernas magi trollbinder mig varje gång jag ser dem!

Jag läste Bilbo först i vuxen ålder, först på svenska och sen på engelska, men tyckte att den kändes lite för barnslig för mig. Har även läst Sagan om ringen-böckerna på engelska - efter att ha sett filmerna var det extra givande tyckte jag, eftersom så många repliker återkommer i filmerna. Jag har också läst Silmarillion två gånger, och Ringens värld.

Nu är det inte alla som tycker om tatueringar, men jag gör det och tatuerade in en ros på skuldran när jag var 20. Förra året ville jag göra någonting på ryggslutet, i midjehöjd, och ville göra något som speglade vad Tolkiens verk betytt för mig. Ingen ringvers tack, huh vad hemskt! Så jag valde Tolkiens egen signatur, man kan ofta se den på baksidan av pocketböckerna (bokstäverna JRRT inslingrade i varandra). :)

Och, fortfarande återvänder jag regelbundet till Midgård. :)


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 6 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010