Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Välkommen till Sveriges stora Tolkienforum! Klicka här för att gå till förstasidan.
Aktuellt datum och tid: lör okt 19, 2019 2:13 am

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 73 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons mar 16, 2005 9:21 am 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 10:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
16 Mars
23 Rethe

Då Frodo reser sig upp för att möta ännu en ny dag ser han Mount Dooms ödesmättade siluett höja sig mot himlen och all vånda är åter över honom. ”Jag klarar det inte, Sam,” utbrister han uppgivet. ”Den är för tung.., för tung.” Sam erbjuder sig att bära ringen ett stycke även om han vet att förslaget är både meningslöst och dumt, och mycket riktigt uppfattar Frodo det som ett illasinnat hot och får något vilt i blicken. ”Den är min! Försvinn!” skriker han och sluter handen runt svärdsfästet innan han hejdar sig och återfår sansen. ”Det är för sent Sam, min vän,” säger han sorgset och trött. ”Jag är nästan under dess våld nu och försökte du ta den bleve jag vansinnig.”

Istället gör de sig av med allt de kan undvara för att på så vis lätta på bördan. När Sam med tårar i ögonen låter sina kokkärl försvinna i djupet av en ravin minns han kaninstuvningen de åt för en halv evighet sedan i Ithilien. Men för Frodo är det och alla andra minnen dolda bakom synerna av eld som förjagat alla andra intryck och är det enda som fyller hans medvetande

De påbörjar sin vandring mot berget och Frodo har till Sams lättnad återhämtat sig en smula och dagens etapp går bättre än han vågat hoppas på. Men när kvällen kommer är Frodo återigen i samma eländiga skick. Ensam med sina funderingar brottas Sam med sin egen vilja. Han kan inte se hur de ska kunna ta sig upp på berget med Frodo i det tillståndet, och även om de kom så långt: Hur ska de kunna göra sig av med ringen? Skönare och enklare vore att få ge upp här och nu utan denna sista meningslösa pina, argumenterar han. Men Samwise Gamgee tänker inte ge upp. Han tänker se till att de slutför det uppdrag de är tilldelade. Slutdiskuterat!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tor mar 17, 2005 9:20 am 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 10:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
17 Mars
24 Rethe

Den här dagen tar de sig stapplande och snubblande hela vägen fram till Mount Dooms fot. Luften blir svårare att andas och allt mer mättad av giftiga ångor ju närmare de kommer. Deras törst är en plåga utan möjlighet till lindring och ångorna gör dem vimmelkantiga och yra. Frodo kastar sig omkull på marken när kvällen kommer, förbi av avsträngning, medan Sams tidigare tvivel ersatts av en iskall beslutsamhet som skänker honom ny styrka. Visst är även han dödstrött, men driven av en vilja som plötsligt är både orubblig och benhård kan varken hunger, törst eller utmattning betvinga honom. När han inser att nästa dag är deras sista känner han bara lättnad. Sedan är allt över.

Då han i ett tafatt försök att trösta och uppmuntra tar Frodos hand är den iskall och han skälver som av frossa.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre mar 18, 2005 9:02 am 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 10:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
18 Mars
25 Rethe

När natten passerat väcker Sam Frodo som kastar en blick upp mot berget och allt för utmattad för att kunna hålla sig upprätt börjar han krypande ta sig framåt. Synen värker i Sam som ingenting hellre önskar än att få dela bördan med Frodo, men då det är uteslutet ser Sam ingen annan råd än att han helt enkelt får bära både Frodo och ringen. Med Frodo på ryggen börjar han en övermänsklig (överhobbittisk?) klättring upp för branten. Han vet inte vart de ska. Bara att de måste upp på berget, och upp går han så länge hans ben bär honom. Den sista biten tar han sig fram krypande ända till dess att hans kropp inte lyder honom längre och han måste vila. Han ser sig omkring och konstaterar att han tagit dem längre än han trott och vågat hoppas på och när han spanar uppåt kan han till sin lättnad se en stig som ringlar sig längst branten. Nu vet han i alla fall vartåt de ska. Efter en kort vila börjar de båda krypa. Äntligen framme vid vägen vänder sig Frodo om och ser ut över landet. Långt där borta finner hans blick det svarta tornet, och den skräckinjagande synen fäller honom till marken. Hans hand griper efter ringen utan att han kan hindra det. ”Hjälp mig, Sam,” ber han viskande. ”Håll min hand. Jag kan inte stoppa den.”

Rädd att de blivit upptäckta tar Sam Frodo på ryggen igen och skyndar så gott han förmår stigen fram. Så anar han något i ögonvrån och plötsligt är Gollum över dem. Rasande attackerar han Frodo och sliter och river i honom för att komma åt sin skatt. Det är vad som krävs för att Frodo ska samla sig till en sista kraftansträngning och hans häftiga motangrepp överraskar och övermannar Gollum. Flämtande men rak reser sig Frodo upp och med ringen i ett fast grepp genom kläderna befaller han Gollum med fast stämma att ge sig iväg och inte besvära dem mer. ”Din tid är slut!” ryter han. ”Du kan varken förråda eller döda mig nu.” Frodo andas tungt och ser kallt och hatiskt på Gollum som ligger på marken inför honom. Men mot Gollum hjälper inte längre några ord, förstår Sam, som rusar fram med draget svärd medan han ropar till Frodo att börja gå. ”Ja, jag måste fortsätta,” säger Frodo. ”Farväl, Sam. Nu har vi nått slutet till sist.” Och han vänder sig om och följer vägen uppåt.

Sam vänder sig mot Gollum. Äntligen ska han få göra slut på det avskydda kräket och få hämnas alla oförrätter. Men då Gollum ligger försvarslös och ber för sitt ynka liv tvekar Sam och låter Sting, nyss höjd till hugg, sjunka mot marken. Rasande och frustrerad över sin egen vekhet måttar han en spark efter Gollum men låter honom löpa. Sam ägnar honom ingen ytterligare tanke utan vänder sig tvärt om och ger sig av uppför vägen utan att se Frodo någonstans. Men så står Sam slutligen inför bergets gapande öppning och tveksamt, med bultande hjärta stiger han in i Sammath Naur, hjärtat i Saurons rike. Därinne är det outhärdligt hett och ett dovt muller fyller det kompakta mörkret. Med darrande händer får Sam fram Galadriels stjärnglas men i denna ondskans hemvist är dess kraft kuvad och besegrad och inget ljus strålar från den. Han anstränger sina ögon till det yttersta när plötsligt en glödande kaskad av eld kastas upp ur bergets innandöme. Dess sken belyser väggarna så att Sam kan se att han befinner sig i en grottliknande tunnel ledande fram till en rämna varifrån elden kommer. Där står Frodo som en svart, rak och orörlig siluett mot det eldröda skenet. Då Sam ropar på honom tycks han återvända som från en djup koncentration och plötsligt dånar en mäktig stämma i grottan. Det är Frodos röst, men med mera kraft och styrka än Sam någonsin hört tidigare ljuder den över allt annat larm. ”Nu är jag här”, säger han. ”Men jag tänker inte utföra det jag kom hit för. Jag tänker inte utföra denna handling. Ringen är min!” Och med de orden sätter han på ringen och är försvunnen. Sam hinner inte reagera. Han vräks omkull av Gollum som från ingenstans plötsligt störtar fram mot Frodo och kastar sig över honom. För Sam blir världen svart en stund då han slår huvudet i stenen, men han kommer snart till sans igen och stapplar sig vimmelkantig framåt tunneln. Det röda eldskenet har tilltagit i styrka och förfärad kan han bevittna hur de två rivalerna slåss ursinnigt om ringen. Rättare sagt kan han se Gollum som rasande kämpar mot en osynlig motståndare i en kamp som är lika ohygglig som ofattbar att se på. Så för Gollum sina händer mot munnen och hugger till och i samma ögonblick är Frodo åter synlig. Han sitter hopsjunken på knä och hans hand blöder. Bakom honom dansar en överlycklig Gollum omkring med Frodos avbitna finger högt lyft i triumf och på fingret sitter ringen, som här vid platsen för dess tillblivelse glöder som om den var gjord av eld. Gollum hoppar och tjoar i sin lycka över att äntligen få tillbaka sin älskade när han plötsligt råkar ta ett steg för mycket och med ett sista tjut försvinner ner i avgrunden.

Hobbitarnas hela omgivning reagerar omedelbart då ringen når elden. Berget skakar som i vånda och ett dundrande, ohyggligt dån uppfyller luften. Sam rusar fram till Frodo och bär honom ut ur grottan där de kan se hur hela Gorgoroths slätt häver sig i plågor och bryts sönder som ett väldigt pussel som återigen plockas i bitar. Eld väller fram ur sprickorna och från Orodruins krön slungas kaskader av lava. Ett muller och ett dån omger dem som om de stod inneslutna i världens alla åskstormar, men de kan trots det höra de tillskyndande Nazgûlernas skärande skrik då de brinnande störtar ner i förödelsen och är borta för alltid. ”Ja, detta är slutet”, konstaterar Frodo, lättad nu, befriad från bördan och fruktan och Sams glädje över att se honom vara sig själv igen överskuggar allt annat. Han manar på Frodo för att de ska ta sig bort åtminstone från kaosets centrum, men till slut är deras vandring över. De befinner sig på en ö mitt i ett brinnande hav och det finns inte längre någon väg tillbaka. Hand i hand, som två små förbisedda figurer i en kollapsande omvärld står Sam och Frodo och tar avsked av varandra och av världen. Deras uppdrag är fört i hamn och Sauron är störtad. Mörkret sänker sig över dem och de segnar ner och blir liggande på stenen, fortfarande hand i hand… Men vad de inte vet är, att i samma stund sveper tre majestätiska örnar ner från skyn, ditsända av Gandalf för att rädda de två ringbärarna undan Mordors öde.

Rosie Fallingleaf, för Arda at Mount Doom at the day of doom… (Oh-oh..! :shock: Hallå, Örnarna! Det finns en till här. Hallåå! Ni missade mig! Hallååhå!?!....... Shit.......)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre mar 18, 2005 9:04 am 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 10:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Idag är alltså dagen då Ringen förintas och Sauron störtas. Om man räknar som jag gjort, (med Shires 9 Afteryule som vår nyårsdag) vill säga, vilket knappast kan anses som en absolut sanning då Tolkien tyvärr bara ger oss ungefärliga förhållanden att referera till. Det finns därför flera åsikter om när denna dag bör firas och ett exakt datum kan man nog inte få fram, men det är ju fredag idag så: Höj en bägare med valfri, välsmakande dryck och sänd Frodo och Sam en tanke.

Tack för visat intresse! :)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre mar 18, 2005 9:59 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 12:52 pm
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Oh... är det redan slut?! Jag vill veta mer :wink:

Du har varit jätteduktig Rosie. Det har varit underhållande att följa våra små vänners kamp för att rädda världen.

Kommer bli lugnt här i gammelforumet nu.

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre mar 18, 2005 8:49 pm 
Offline
Dúnadan

Blev medlem: lör aug 02, 2003 9:29 am
Inlägg: 128
Ort: Gondolin
Det har varit mycket intressant och du, Rosie, skall ha en stor eloge för allt arbete du lagt ner. Ditt eglerio!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis mar 22, 2005 11:13 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 6:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Ja, är det redan slut? :shock: På nåt vis har jag trott att det hela tagit betydligt längre tid, där ser man. (Och för våra små vänner var det nog alldeles tillräckligt.) Nåja, jag visste ju att jag behövde få tidsperspektiven utredda...
Styvt jobbat Rosie! :)
(Och ta mig tusan om inte skärmen blev en aning suddig en sekund eller två där på slutet, är så såld på Mount Doom-delen, ack ja... :oops: )

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre mar 25, 2005 11:49 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 10:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Japp! Det är över. Känner ni markens lättade suck? :)

Men så snabbt vet jag inte om det gick. Vid en hastig genomräkning kom jag fram till att, den dag ringen förintades var 92 dagar efter deras avfärd från Rivendell. Och då hade ju hobbitarna varit på resande fot hela hösten.

Vilken kalenderbitare jag utvecklats till! Det ska bli intressant och se om det börjar klia i fingrarna när september närmar sig och om jag får lust att skriva rapporten redan från avresan från Bag End...


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: lör mar 26, 2005 5:13 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 6:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Ja, jag kom just att tänka på det! Det är ju inte riktigt slut än... :P

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis mar 29, 2005 9:48 am 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 12:52 pm
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
Nej, just det. Kungar skall krönas och alvprinsessor giftas bort och Fylke ska rensas osv. :D *hoppfull*

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis mar 29, 2005 7:44 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons nov 19, 2003 10:29 pm
Inlägg: 787
Ort: Värmländska södern
Nja, det var ringens undergång jag gav mig ut för att bevaka och att ta tag i det igen nu så här efter klimax känns inte så lockande. (Blir just nu mer än väl omhändertagen i läkandets hus. Brännskadorna är inte att leka med vill jag lova.) De sände allt en extrainsatt örn till mig också, som flög mig hela vägen hit, men det var i sista stund så jag är inte alldeles för sugen på mera äventyr.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: mån apr 04, 2005 9:05 pm 
Offline
Maia
Användarvisningsbild

Blev medlem: ons aug 06, 2003 6:56 pm
Inlägg: 924
Ort: Norrköping
Nä, det förstås, men du ska ha stående ovationer för din flit! :D (Och jag har bara hört gott om den där vårdinrättingen så du är på benen på nolltid ska du se... :wink: )

_________________
"Go in peace! I will not say: do not weep; for not all tears are an evil."
Gandalf, Grey Havens


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis apr 05, 2005 1:42 pm 
Offline
Creator of stars
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån dec 15, 2003 12:52 pm
Inlägg: 11222
Ort: Dun Cannobaen
*applåder*!

_________________
There's a feelin' I get when I look to the west
and my spirit is crying for leaving...

And a new day will dawn for those who stand long
And the forests will echo with laughter


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 73 inlägg ]  Gå till sida Föregående  1, 2, 3, 4, 5

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010