Vill lyfte
Fred Saberhagen och hans böcker i "
Ardneh-sekvensen", för att direktöversätta från engelska. Den sträcker sig från science fiction i de tidigare böckerna (
Empire of the East series, 4 böcker 1968-2006) till fantasy i de senare, om jag förstått rätt.
Läste allra först "Gudarnas svärd" (eng. The First Book of Swords, 1983) utan att förstå att den hade kopplingar till andra böcker. Näst Silmarillion är det den bästa fantasy jag läst, trots en litet stereotyp ramberättelse
Sedan ramlade jag över/samlade ihop "The Second Book of Swords" som var RENT miserabel och "The Third Book of Swords" som är OK men föga mer.
I följande serie "
Books of Lost Swords" (8 böcker, 1986-94) tittade jag bara några sidor in i två böcker.
Saberhagen har kanske en tanke men han tappar efter "Gudarnas svärd" greppet totalt. Det känns som om han sitter med STORA FANTASY-säcken och bara kör ner handen, drar upp alla tänkbara varelser och koncept ur den och rör ner det i sina böcker utan minsta intresse för balansering.
Det skapar känslan av en provocerande osannolik värld och känns producerat av en smålat 15åring...
Empire of the East-serien är kanske bra, men dte är å andra sidan sci-fi.