Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag började skolan när jag var sex år, i en klass med blandade åldersgrupper. I ettan studerade jag svenska på tvåornas och treornas nivå. Om du tycker att det hade varit mer rättvist om jag hade fått sitta och traggla alfabetet i ett år bara för att jag råkade vara född sexton dagar för sent för att få börja ettan; Då får du väl tycka det, då.

jag har redan börjat få panik för mitt nationella Fysik B-prov som vi har i mitten av maj... det känns ju bra.

hämtade ut mina biljetter till MAMMA MIA! idag! min bästa kompis fick den i 18-årspresent av mig med middag. ok, jag har redan sett den men det är inte mitt fel att jag älskar musikaler.

Igår upplevde jag en slö kväll; den utlovade festen blev inte av. Därför tillbringade jag en tid med tjejer och killar från min korridor. Tyvärr blev allt inte bra... efter att ha gått ut hördes ett högt skratt från rummet där jag "festade". Självklart leder det till en reflexmässig tanke; att de skrattar åt mig!

Senare på kvällen, eller rättare sagt; under den extremt tidiga natten, promenerade jag till en närliggande bar, där jag skulle möta en tjejkompis, och hennes vänner. Fyra killar sällade sig till gruppen, och vi var tillsammans, fram till dess att baren stängde klockan 2. Eftersom jag knappast ville missa chansen att festa med dessa nya människor, och tvinga blyga mig till att skapa ett möte med okända människor, följde jag med dem till hennes korridor, som ligger två tre kilometer från där jag sitter nu.

Där hade vi trevligt. Vi drack och söp, samt spelade klädpoker - något som jag, ärligt talat, länge har sett fram emot. Tiden gick, och till slut blev det enbart 7 personer kvar; 3 tjejer och 4 killar. Till slut orkade jag inte vara kvar; självförtroendet fick en knäck av en viss fakta: att de tre tjejerna hängde på de tre andra killarna. Jag kände mig ensam i gänget... något liknande händer ju aldrig mig! Därför kommer frågorna; vad "saknar" jag, som de killarna har, och har ni upplevt samma sak som mig, och känt likadant?

Till detta hör till att dessa killar inte hör av det tänksamma släktet som jag, och kanske du, tillhör. De är riktiga alfahannar ...med allt vad de innebär.

Jag vet att detta låter fånigt; men det verkar vara en del i att inte ha det rätta självförtroendet som krävs för ett sådant beteende - såsom det skrivs i denna sidan, via en av deras självförtroendefrågor; "You're at a party full of eligible singles. Not one person shows any interest in you. Do you leave feeling unattractive and uninteresting?"

Självklart vet jag att den bästa lösningen är att kämpa sig upp till självförtroendet. Men... sitter jag nu, vid datorn, efter att enbart ha givit mig fyra och en halv timmas sömn, kan jag inget annat, än att försöka lära mig av andras effarenheter. Och var... ja var... kan jag hitta mer liksinnande människor än här?

Så får man ofta känna sig. Det finns alltid de som är snyggare och tuffare än en själv, men i slutändan så lyckas man ändå hitta människor som gillar en. Tjejer tenderar ofta på fyllan och i en viss ålder att falla för alfahanarna medan det där ändras med åren och de kan se en människas inre egenskaper istället. Dessutom så blir killar snyggare med åren när de förlorat "valpfettet".
En annan sak är ju också den att om an känner sig snygg och bra så utstrålar men det också. Ingen hoppar ju på någon som utstrålar dåligt självförtroende. Om man hela tiden letar efter någon att bli kär i så hittar man den aldrig. Det är i samma stund som man skiter fullständigt i det som de flockas i drivor och man själv är helt ointresserad. har hänt mig massor av gånger.

Jag måste erkänna att jag skrev det under stark influens av trötthet och slitenhet, efter att enbart ha erbjudit mig 4 timmars sömn. Nu, dagen efter, då jag har fått perspektiv på det hela, känner jag mig mycket bättre. Men Älva; tack för det du skrev. Det får mig enbart att känna mig bättre till mods

På tal om fest... trots att jag, som jag redan har berättat, festade i förrgår, promenerade jag med ett par grannvänner till ett närliggande korridorsboende, för att fira två människors födelsedag. Pasta och tårta bjöds bort till oss medverkande. Vidare spelade vi ett drinkarspel, där man, med hjälp av tärningar och en kopp, ska få bättre resultat än motståndarna - även om man måste ljuga sig fram till detta. Tyvärr har jag glömt bort namnet... Fast... jag var för trött för att vara social igår. Dock gör det nog inget, då jag ställde upp för mina grannkompisar. Även den minsta gesten betyder något i vänskap!

Idag såg jag en kille som liknade Edward Norton på bussen, fast typ 15-16 dårå.
Så om det är någon här som känner sig skyldig till att likna Edward Norton så kan den erkänna nu!

Annars så var det ju något kul vi snackade om i skolan: Om man säger till någon från Stockholm att man bor i skarpnäck så blir alla helt chockade.. Har du blivit rånad/knivskuren/misshandlad? är väl en vanlig fråga.. och om man går beväpnad.. Skarpnäck anses tydligen även vara ett getto..
Asså helt ärligt

man får inte direkt positiva vibbar av att säga att man kommer från Saltsjöbaden heller... "jävla överklassunge..." tjohoo!

Snart ska jag åka hem för att ta katten till veterinären för kastrering. Är så nervös och tycker så synd om henne för hon gillar verkligen inte att gå in i buren. Sen kommer hon att ha så ont. Stackars liten.

Legolas älskar sin bur ända tills den står i bilen.... Han får sitta brevid mej i baksätet och skrika, hehe.

Igår deltog jag i min gamla klasskamrats 20-årsfest, där hennes bästa vänner (...med flera) var inbjudna. Spriten flödade, och kontakter knöts.

När den festen var slut gick vi till några av karlskronas många pubbar. Där råkade jag stöta på en grabb, och hans gäng, som jag inte har mött på en jädra lång tid. Därför tog jag farväl av det andra gänget (huvudgänget) och förberedde mig på att festa med detta grabbgäng. Tyvärr sa jag detta till en man, som undrade varför jag gick iväg. För att försöka få rättsida på allt frågade han mig en fråga som självklart idiotförklarar honom: "Är du bög eller"?

Om jag är homosexuell... Något som jag inte är! Men vad var det som fick honom att tor det? Det som jag nyss tog upp? Eller hur jag var som människa under den festen? Självklart såg ni mig inte... men jag måste ändå ställa denna frågan...

Haha Aderyn du har det inte lätt

appropå homosexuella... själv blev man utsedd till klassens lebb i 9an. varför ska vi nog inte gå in på just nu... och en före detta bekant till mig frågade om jag var "bi eller flata". utstrålar jag några lesbiska vibbar eller? inte för att jag bryr mig. jag är snarast asexuell om jag är något. blir äcklad av att folk rör vid mig... så jag vet INTE varför... men men, blir de glada så visst. fråga på

fast jag har fått en del konstiga frågor sådär appropå brödrost. typ "är du albino?" (svar: nej, men väldigt, väldigt blond)

I skolan så var det ju så att vi läste Sandor/Ida och på en lektion så sa Ida (en tjej i min klass) "Jag heter ju Ida, men jag är mer som Sandor" och då säger Kim(en kille...) " Vaddå, äru lebb eller?"

Okej, jag ska erkänna en sak. Jag garvade åt detta i typ 5 minuter
Jag är en dålig människa.

Jag frågar mig samma sak, med den enda skillnaden att jag - av en idiot (?) - anses vara killarnas motsvarighet till lebb... Och vad ska man göra för att undgå sådana beskyllningar (inget emot homosexuella, men jag är inte nån av dem)? Börja, precis som "de andra killarna", tafsa på tjejerna så fort som man får chansen?

Varför bry sig alls om vad han den där killen tycker? Varför ändra ett beteende du trivs med(?) för att han skall bli nöjd? Om du tycker att han är en idiot borde väl hans åsikter och fördomar inte betyda ett jota för dig? När folk inte tar mig för en tioårig pojke blir jag kallad både flata och transvestit - inte bryr jag mig om det. Varför skulle jag ändra på mig för några idioters, som jag knappt känner, skull?
Nä, kom ihåg sagan om mannen och pojken som skulle ta sin åsna till marknaden, och välj vilka människors åsikter du skall ta till dig och vilka du skall ignorera totalt.