rácanórime skrev:
är inte "lë" ackusativ för 2:a formen singular?
Så ansågs det länge allmänt. Men man stödde sig då inte på något direkt belägg utan på att
le förekommer i högalviskt influerad sindarin med betydelsen 'dig'. I Ringarnas Herre finns två exempel:
le linnathon '(till) dig ska jag sjunga' (hymnen A Elbereth Gilthoniel) och
le nallon '(till) dig ropar jag' (Sams åkallan av Elbereth). I sin kommentar till de texterna i sångboken
The Road Goes Ever On säger Tolkien att sindarins
le är ett respektfullt ("reverential") pronomen för andra person singularis och inlånat från quenya. Mot den bakgrunden tyckte man sig för quenyas del kunna förutsätta att andra personens singularpronomen vid artigt tilltal var
(e)lye i nominativ och
le i objektskasus.
Senare publicerat källmaterial har dock visat att
le i quenya är en pluralform (= 'ni/er' sagt till flera). Singularformen är också i objektsställning
lye, exempel:
nai Eru lye mánata 'må Gud välsigna dig'. Att det lånats in som
le i sindarin måste bero på att LY där inte är tillåtet som konsonantkombination.
Vill man uttrycka sig ceremoniellt eller vördnadsfullt när man betygar sin kärlek, är kanske det mera formella
lye på sin plats:
*a tári endanyo, lye melin 'mitt hjärtas drottning, jag älskar dig'. Men i vanliga fall är uppenbarligen det familjära, förtroliga
tye mera rekommendabelt.
Vad gäller kasusböjningen så verkar pronomen i quenya genomgående följa samma mönster som substantiven: ackusativ utan ändelse, dativ på
-n, allativ på
-nna, ablativ på
-llo:
nai elen siluva lyenna 'må en stjärna lysa ned på dig'. I stället för genitiv av personliga pronomen använder man possessivpronomen:
esse-lya 'ditt namn'.