Tung filosofisk fråga
Orsak och verkan, avsikt och konsekvens, mål och medel: många aspekter att väga in.
Ett problem är många individers stora passivitet när de har möjlighet att ingripa.
Jag lutar mig emot en definition av snällhet som handlingar av genuin omtanke, inte passivitet; för att citera Tolkiens Olwë: ""Men kanske är det en väns uppgift att försöka förhindra sina vänners dårskaper".
Att medge att Manwë hade ett så gott hjärta att han inte kan förstå ondskan innebär tydligen inte att han inte aktivt verkar emot det onda, således understödjer han det och kan inte vara snäll, som jag ser som en viktig aspekt av att vara god.
Vidare, genom att han uppenbarligen är så ren att han inte kan förstå ondskan längre kan man spekulera om han alls borde bedömas. Det finns inget moraliskt övervägande inom honom. Manwë kan
agera gott men han kan inte längre
vara god eftersom han inte väljer att vara det så som han här framställs.
Istället för Manwë skulle en karaktär som Finrod felagund, Gandalf eller Sam som ställs inför frestelser av olika form (från att avstå till att tillskanska sig saker) men ändå oavkortat riskerna tar ställning för de goda värdena.
Ulmo är i så fall godare, då han aldrig gav upp på Midgård och stödde livet där även under Melkors välden - uppenbarligen utan att Illuvatar tycker det är fel.