Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Hej jag skulle vilja veta vad ni tycker om min bok som jag håller på att skriva som jag kankse ska possta in skriv vad ni tycker och så kankse ni kan komma på ett bra namn till den? den är inte 100% Men jag ska ändra vissa delar. Kungen av Gondor Elogast blir kallad av dom 2 alv bröderna Adrilh o Adralh till Riftedal. där flera av midgårds raser redan kallats: Alver,Dvärgar, Män av Rohan,Och till slut Hober (sams son Frodo) Där dom får reda på att mörkret har rest sig i norr. En styrka på 300 000 orcher och vättar. Vem kan leda en sådan arme frågar Elogast? Svaret blir en Trollkarl som kan byta skepnad till en Balrog. dom får ochså reda på att Sarumans själ ochså har vaknat i Moria slav under Balrogens piska. Detta leder alla raserna på ett äventyr som blir farligare än dom tror.... Själv klart blir det inte bara en massa krig utan dikter och annat med. Ska kankse skicka in den ville kolla va ni tyckte innan. TACK PÅ FÖRHAND![/quote][/u][/i]

Posta den gärna i portionsbitar så får du se vilken respons du får.

Sen får du gärna uttrycka din önskan angående vilken kritisk nivå du vill hålla det hela på. T.ex. om du vill att folk korrläser och anmärker på stavning, syftningsfel etc. Eller om du bara vill ha synpunkter på själva historien som sådan.

Lycka till!

Här kommer lite av det första kapitlet vad tycker ni?
Sagor från den fjärde tisåldern
Kapitel 1 Avfärden
Mörkret föll över Minas Tirith. Staden var vacker och låg i stor glädje. Ty murverken och husen var resta med den vackraste metallen. Alverna hade sänt vackra trädgårdar och fåglarna sjöng i den vackra staden. Ändå kunde inte kung Elogast få ro.
Han hade fått ett brådskande meddelande från Riftedal´s herrar de både alvbröderna Adrilh och Adralh som hade fått ta hand om Riftedal. Vad de ville visste han inte men det måste ha varit viktigt eftersom de inte ville ha några sände bud utan att kungen själv skulle vara där. Han ville inte bli eskorterad dit även om hans män insisterade. Nej, han ville vara som sin far som varit, en utbygdsjägare från norr. Att kunna klara sig själv hade han lärt sig. Han tänkte följa sin fars fot spår. Hans far hade dött för tre år sedan år 1541 . Elogast sträckte på sig och klev ut på den vackra borggården. Där hälsade flera av hans folk vänligt på honom. Elogast bugade sig och tittade ut mot Pelennors slätter. Ett stort slag hade utkämpats här för länge sedan.
Barnen som blivit gamla nu kom ihåg det. Han skulle vara där den 22 maj och nu var det den 12 April. Dags för avfärd med andra ord. Han bad inte om mycket mat bara så att det skulle räcka för dagen. Nästan inget vatten trots att det var fullt av det. Han togs sin vackra gyllenbruna häst som prinsarna i Mark hade gett som en gåva. Dess namn var Åskpil. Han satt upp i sadeln och var redo för avfärd. Det var i stor sorg att han reste. Folket på gatorna grät. Elogast kände också sorg i sitt hjärta att behöva lämna sitt land och rike. Han red snabbt och fort ty prinsarna i Mark hade lärt honom allt de kunde.
När morgonsolens första strålar visade sig kunde han höra bruset från Meringe ström. Han tog rast men det varade inte länge han kunde inte stanna och njuta av solstrålarna som han ville. Det blev en snabb frukost som bestod av det Gondoranska brödet han fått med sig. Lite vatten sedan red han. Han fortsatte att rida. Många byar passerade han. Han var klädd i slitna kläder. För att han var stolt över sin far och klädde sig som hans far varit klädd. Folket i byarna tittade knappt på honom. De såg ju han bara som en ensam vandrare. Men ändå fanns det de som ville ge han lite bröd. Elogast tog emot lite och tackade väldigt. Han tänkte på vad alverna kunde vilja honom. Vad var det som var så viktigt tänkte han. Han hoppades på att det var goda nyheter men det verkade mest som det inte var så. Men han hoppades att han inte var ensam kallad dit. För att han skulle bli tvungen att fatta ett beslut på egen hand var han rädd för.
Dagar gick och till slut såg han Edoras från långt håll. Han tänkte att prinsarna från Rohan var också kallade så han red dit för att se att de kanske inte lämnat Edoras än. Här hade alver och dvärgar också varit kunde han se. Även här fanns vackra stenverk och vacker fågel sång. Rohans flaggor stod och fladdrade i vinden. Det var högsommar kunde han känna. Folket i Rohan la märke till att han inte var en man av dem utan en vandringsman från Gondor. Han steg av sin häst. Och tog sig uppför trapporna som stod emellan Gyllene hallen. Han skulle precis ta sig igenom porten då en av de två vakterna som tidigare stått stilla ropade högt till honom.
-Vad har du för dig i Gyllene hallen!
-Jag är kungen av Gondor och jag skulle vilja tala med Elowher konung av Mark.
-Kungen av Gondor säger du? Sa vakten hånfullt. Bara en konung kan besegra mig sa vakten och drog sitt svärd från bältet. Så visa Ni konung av Gondor att Ni kan besegra mig!
Elogast grep tag i sitt svärd Narsil och högg med ett enda sving sönder vaktens svärd. Den andra vakten backade undan. Den besegrade mannen föll på knä.
- Förlåt mej konung av Gondor. Det var ett misstag att inte lita på Er. Elogast log. -Ställ dig upp. Jag själv skulle misstro om jag fick ett sådant plötsligt meddelande. Men var finns din kung?
-Han tar farväl av hans bror Elowath som snart ska ge sig av till Riftedal, svarade vakten.
- Får jag komma in nu? frågade Elogast.
-Vägen är fri sa vakten och flyttade sig åt sidan.
Elogast tog sig in där flera män stod samlade runt Elowath. Kungen av Rohan såg nu Elogast. –Elogast! utbrast han. Jag väntade inte dig här.
-Nej, jag ska resa till Riftedal och jag ser att även din bror är kallad att resa. Ja, han reser i mitt ställe.
-Då kan vi slå följe?
Ja, det låter utmärkt sa kungens bror Elowath och log. Då ger vi oss av sa Elowath.
-Din mat finns vid din häst i stallet, utbrast Rohans kung Elowher.
-Vi syns broder, sa Elowath till kungen. Rohan! Skrek han så det ekade i Hallen. Männen i hallen brast ut i sång:
Ryttare av Rohan brister ut i sång. Varje ord ska klinga uti varje borg! Hästarnas herrar det är vi. Varje dag vi rider tills dagen är förbi!
Sången kunde fortsatt mycket längre men det hörde inte Elogast och Elowath. De var redan nere i stallet och tog ut Elowath häst som var en vacker vit springare. Elowath satte sig i sadeln och uttalade dessa ord:
-Farväl Rohan! Farväl mitt hem! Sedan red dem och vilade inte förrän dem befann sig i utkanten av Helms Klyfta. De red inte in i borgen för att de ville hålla sin resa hemlig, utan gjorde upp eld. Och åt av den goda Rohan maten. – Vad vill dem oss i Riftedel? frågade Elowath. Det har jag också funderat på svarade Elogast. Men nu behöver vi lite sömn sa Elogast. Jag har färdats långt och inte sovit mycket. Jag tar första vakten. Sedan när vi byter kan jag sova ut.

nå vad tycker ni om den vill veta lite vad ni tycker innan.

Jag hittade några få stavfel, så ett tips vore nog att använda word när du skriver.

Sedan så kanske kapitlen skulle vara lite längre.

((And, for the love of god)) Kan du försöka med att dela in den i stycken när du skriver den här på forumet?

kapitlen är längre som du kankse inte lagt märke till står det: lite av det förtsta kapitlen vilka stav fel är det? jag skulle bli glad om du skriver upp orden.


tyckte du den var bra i annat fall?

Det är viktigt att man inte särskriver för att berättelsen ska få flyt. Sen är det också bra att tänka på hur man vill förmedla en känsla. Ibland kan man ta hjälp av en synonymordbok för att få hjälp att inte upprepa ett ord för mycket.

Styckeindelning är ett sätt att göra det lättare för läsaren att hänga med i berättelsen, så det var ett bra tips.

Om man använder högtravande språk såsom eljest och ty och liknande så är det bra att ha kontinuitet i det och använda det genom hela texten.

Pluspoäng för att du använder den nya översättningen på Rivendell.

Ta inte detta personligt, men jag har upptäckt att du inte använder kommatecken särsklit mycket.

ex:

mm jag vet men detta är inte till 100% rätt stavat jag ska sitt en kväll och rätta allt detta men har det ganska stressigt men änk inte på stavnigen nu vad tycker ni om handlingen början och det?

Svårt att säga, helt okej enligt mig, men om Tolkien hade fått skriva hade det nog sett annorlunda ut.

Fyll ut mycket mer! Man hade kunnat göra flera kapitel av bara det där. Se exempelvis på början av LotR, där det tar ett bra tag innan de är ute ur Fylke. Känns rätt mycket grundskoleuppsats annars, händelserna staplas på varandra när man hade kunnat dröja mycket mer vid allt och beskriva mer utförligt.

Håller med Bëor angående kommatecken och allmän meningsbyggnad. Använd kommatecken och tänk mer på var punkter och dylikt ska vara, det gör mycket för hur bra flyt det är i en text.

Håller för övrigt med Älva om särskrivningen, kontinuitet i stilnivå och variation i själva orden.

jag ska nog skriva om kapitlet och tänka på att göra det lite längre stavfel, och det andra

Ganska bra men enligt det jag vet är det inge mer onska i middgård så xD

Men då har du inte läst The New Shadow. Tolkiens berättelse om hur ondskan återkommer till Middle-earth.

Riktigt bra berättat! riktigt bra! men som sagt fyll ut lite mer!!



Det ska vara"ge HONOM lite bröd"



Jag tror inte vakten skulle våga utmana någon som kanske var en kung![/quote]