Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Behåll mystiken!

Många av vi som läser Tolkiens böcker törstar ständigt efter mer kunskap om hans fantasivärld Arda. Det kan dock vara viktigt att vi inte får reda på för mycket, mystiken är en central ingrediens i böckernas dragningskraft.

Det finns massor av myter, legender och även ting som vi läsare faktiskt kan uppfatta som historiska fakta, i den levande och välstrukturerade värld som JRR Tolkien skapade med sina böcker, om det landområde som vi på svenska lärt känna som Midgård. Exemplen är många, men dúnedains norra rike Arnor är ett viktigt sådant på en stor omvälvning i Midgårds historia.

När Arnor gick under delades riket så småningom upp i tre småriken, nämligen Arthedain, Cardolan och Rhudaur. Det vet vi, för det kan vi utläsa om vi exempelvis studerar appendixet till The Lord of the Rings eller diverse uppslagsböcker, där förloppet är ytterst sparsamt beskrivet. Vad vi däremot inte vet är exakt hur detta gick till. Vilka var människorna som var inblandade? Påverkades andra raser som exempelvis dvärgar eller alver av de nya gränsdragningarna? Hur kom de krig och skärmytslingar som uppstod i dessa trakter exakt att utspela sig? Föddes i samband med detta några hjältar och än viktigare: fanns där plats för äventyr? Det fanns det säkerligen, men denna ovisshet anser jag vara av godo.

Låt oss slippa den så kallade "expanded universe-effekten" när det gäller den värld Tolkien skapat. Jag tänker närmast på Star Wars där tidigare endast omtalade personer, händelser och platser har kommit att beskrivas ingående i nya äventyr, i böcker och serier vilka inte på något sätt skrivits av upphovsmannen George Lucas. Nu lever Lucas själv i allra högsta grad och kan godkänna dessa nya berättelser, men intressant är att fundera på om Tolkien hade godkänt att andra författare utvidgade hans värld? Troligtvis inte! Låt oss därför hoppas att de som i nuläget äger rättigheterna till Tolkiens material inte faller för frestelser att skapa ett "expanded Middle-earth". Detta fenomen lämnar ingenting åt fantasin, och mystiken som kan finnas kring en fantasivärld -- där Tolkiens skapelse är en av de allra mest genomtänkta -- försvinner genast om allt som tidigare var något som tillhört det förflutna och som endast nämns som spännande historia blir föremål för böcker och serietidningar. Jag hävdar att det man inte ser (och det är mycket i Tolkiens värld) är nog så spännande. Det låter läsarens egen fantasi skapa "sitt" Midgård.