Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Då man läser Härskarringen eller ser filmerna får man intrycket av att Tredje Åldern var alvernas absolut sista i Midgård och att de allihop snart kommer att lämna Midgård för alltid.

Läser man Ringens Värld så får man ett helt annat intryck. Här kan man läsa att många av Midgårds alvriken bestod och tom att det bildades nya riken efter Tredje Ålderns slut. Imladris, Lorien, Mörkmården och Grå Hamnarna existerar även i den Fjärde Åldern. Lorien expanderar ju sitt rike till att även omfatta södra Mörkmården efter Ringens Krig och Legolas franchisar genom att ta alver från Thranduils rike i Mörkmården och bilda ett nytt alvkungadöme i Ithilien. Höjdare som Celeborn, Elladan, Elrohir, Thranduil och Legolas stannade kvar.

Kan det ha varit så att den Fjärde Åldern var en bra period för de alver i Midgård som inte var Eldar och att all sorg och vemod som förmedlas i Härskarringen gällde Eldar, som väl allihop lämnade Midgård efter Tredje Ålderns slut?

Nej de hade ju en viss sorg för deras släkte bleknade och de visste att de aldrig skulle uppnå samma glans igen. men visst kunde det ha funnits en viss lycka under en i tid i den fjärde åldern men för alverna så var den ju inte bestående.

Det blev väl ändå till sist så att Fjärde Åldern var människornas ålder. I De Förlorade Sagornas Bok finns ju ytterligare en version av det hela, en väldigt tidig sådan. Då blir ju alverna allt mindre, och till sist bleknar de bokstavligt talat bort och blir något som bara barn och idioter talar om och tror på. Åtminstone har jag för mig att det var så, men det var väldigt längesedan jag läste De Förlorade Sagorna.

De bleknade nog ganska snabbt bort och lämnade plats för människorna. Även om de kanske höll i ett par hundra år så är det ju ingen lång tid för en alv.

Nej jag tror de höll betydligt längre än så annars skulle de ju inte göra sig sådant besvär? utvidga sina riken, bilda nya kungadömmen och så vidare.

Galadriel nämner i sitt samtal med Frodo att efter ringens förstörelse skulle de vara dömda till att bli en avtynande folkspillra som skulle leva fördolt i grottor och gömda dalar. Ev. större riken var alltså högst temporära, med alviska mått sett.

Angående Legolas så är det högst troligt att han lämnade Midgård tillsammans med Gimli strax efter Aragorns död.

Jo det står i Ringens Värld.

Visserligen men jag tror detta är en alvisk ordlek (hittade inte ordet jag sökte) en kort tid för en alv är en lång tid för andra folk således tror jag efter ringens förgörande att de levde kvar som vanligt rätt länge, minst 500 år min gissning sträcker sig längre. Dessurom kanske Galadriels spådom främst gäller den alvfamilj just hon tillhörde? Alverna i Mörkmården stannade ju kvar...

Jag skulle gissa på några hundra år eller så. Men inte tusentals. De var ju dömda att försvinna.

Har nu läst ut prologen och fann de här meningarna intressanta:

Det är troligt att Meriadoc fick hjälp med en del uppgifter från Riftedal, som han mer än en gång besökte. Elrond hade visserligen givit sig av, men hans söner stannade där under lång tid tid tillsammans med några av högalverna. Det sägs att Celeborn for dit sedan Galadriel hade rest; men det finns ingen uppgift om den dag då han till sist nalkades Grå Hamnarna och med honom försvann de sista levande minnena av Midgårds äldre tid.

Här verkar det som om Elronds söner stannade ett tag i Midgård men underförstått så gav de sig senare av liksom Celeborn. Efter detta torde alvernas folk ha sjunkit undan i glömskan.

Jag vet att det här är en gammal tråd, men jag bumpar den med några ogenomtänkta tankar som jag började fundera på.

Tycker ni att alvernas trötthet på Midgård känns realistisk i sammanhanget? Alldeles innan håller Sam och hans medhjälpare på att idogt förvandla Fylke till ett litet paradis igen, bättre och vackrare än vad det var innan det blev förstört. Samtidigt, säger Tolkien, håller Midgård på att förvandlas till ett tråkigare, gråare och tristare ställe för att alverna börjar försvinna. Och på något sätt tycker jag att hans resonemang går i kors. Å ena sidan är texten full av vemod över att så mycket vackert och skönt ska gå förlorat, men å andra sidan tycks det som om han inte fort nog kan få iväg dem från Midgård (där de ju faktiskt vaknade en gång i tidernas begynnelse) för att människornas era ska kunna börja, den historiska tiden inledas, Jesus födas i en by utanför Betlehem och bli mänsklighetens frälsare och så vidare.

Sauron är besegrad och det är först nu alverna skulle ha möjlighet att hela och läka Midgård från allt han har tillfogat den. Döda träsken, Dagorlads slagfält, de där äckliga blomsterängarna utanför Minas Morguls murar och så vidare, kan väl väcka åtminstone någon alv från Lothlorien till medkännande för en natur som blivit så grymt misshandlad? Legolas och skogsalverna lyckades riktigt bra med Ithilien och Minas Tirith under fjärde åldern, till exempel. Utan ringar.

Intressant ämne, jag funderade lite och kom på mig själv med att jag konstigt nog verkar ha missat en viktig fråga - varför måste alverna lämna Midgård egentligen? Eller rättare sagt: varför "bleknar de bort" om de stannar kvar?

För att människorna förändrar världen så snabbt och alverna hänger inte med. De bleknar för att de inte längre kommer att bygga stora städer och riken utan blir tvungna att leva mycket mer primitivt. Världen blev också äldre och åren tyngde dem förmodligen. Särskilt de äldre som varit med ett tag. Det miste sin glöd att vistas i Midgård. Valinor var deras sanna hem och där de kunde blomma upp på riktigt.

Dessutom torde ju fertiliteten sjunka automatiskt sett till Alvernas odödlighet. Hur kul är det exempelvis att skaffa barn när ens farfar/farmor redan upplevt allting sedan alvernas tillkomst?