Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jo... *suckar* men det var någon tidigare som missuppfattade detta när jag sa att alverna kunde dö av livsleda...

Jag har rensat den här tråden, både från otrevliga uttalanden och från meningslös spam.

Skärp er!

Jag har hört någonstans att på medeltiden kunde ett land mönstra cirka 3-5% av befolkningen beroende på viket land det rörde sig om.

Så 12.000 ryttare av en befolkning på 100.000 låter mycket.
Hade kung Theoden inget infanteri?

Därtill kommer de som sköter logistiken (heter det så?) d.v.s de som kommer med mat, utrustning, tält, vapen, läkemedel och allt annat en armé kan tänkas behövas.

Enligt ett okänt rykte jag hörde behövdes det på 1900-talet upp till 7 man som "servade" så att en enda man kunde strida. Nu var det kanske inte riktigt så i Midgård men det bör tas med i beräkningen.

Antal soldater i en armé spelar inte så stor roll. Viktigare är soldaternas moral, deras skicklighet, deras vapen och framförallt deras taktik. Se bara på Mongolerna och Alexander den Store som ideligen med mindre arméer besegrade sina fiender.

Som personlig observation tror jag inte orcherna i Midgård var särskilt organiserade utan uppförde sig mer som Stalins massarméer under 2:a världskriget. Det vill säga att det fanns t.o.m med de som inte hade några vapen utan de fick (i stridens hetta) plocka upp vapen från stupade kamrater...

Intressanta fakta. Det du sa om vad de som transporterar maten kallas: trossen är ordet.

I denna debatt finns det många intressanta åsikter och teorier. Är det kanske nån som deltagit i debatten som är intresserad av att hjälpa till under avdelningen Midgårda slag? Meningen med den avdelningen är att räkna ut hur stora olika arméer i Midgård var. Resultatet av det vi får fram kommer senare att användas på ett eller annat sätt i Tolkiens Arda.

Hör gjärna av er till mig om ni har lust att hjälpa till. Det kommer bli en del faktasamlande, men också liknande diskussioner som den under den här tråden.

[quote="Klaatu"]Jag har hört någonstans att på medeltiden kunde ett land mönstra cirka 3-5% av befolkningen beroende på viket land det rörde sig om.

Jag tror det var annorlunda i tolkiens värld dessutom så ska man tänka på de dåliga förhållanden under medeltiden i tolkiens värld verkar det ju betydligt bättre.

Därtill kommer de som sköter logistiken (heter det så?) d.v.s de som kommer med mat, utrustning, tält, vapen, läkemedel och allt annat en armé kan tänkas behövas.

Det verkar Tolkien ha missat står inte mycket om dessa i böckerna han var väl mer språkforskare än militär.

Antal soldater i en armé spelar inte så stor roll. Viktigare är soldaternas moral, deras skicklighet, deras vapen och framförallt deras taktik. Se bara på Mongolerna och Alexander den Store som ideligen med mindre arméer besegrade sina fiender.

Mongolernas armeér var väl inte mindre? däremot var de mer organiserade än de europeiska länderna vid denna tid. och hade inte Djingis khan dött och tvingat generalerna hemåt hade de erövrat stora delar av europa. vid 1200-talet tror jag

Det var inte Djingis död som gjorde att de återvände. När Djingis dog så efterträddes han av sonen Ogodai. Det var dennes död som tvingade Mongolerna att återvända och välja en ny ledare.

Intressant anekdot: den 6:e Oktober i år så hittade man Djingis palats och man tror sig nu kunna räkna ut var han är begraven.

http://news.yahoo.com/news?tmpl=story&c ... &printer=1

hänvisa mig om frågan redan är besvarad
Vilka var de olika stridsplatserna under kriget om ringen och vann den goda sidan överallt?

Små strider var fanns säkert lite överallt men fyra stora tror jag att det var. Belägringen av Minas Thirith, Lothlórien, Dal, belägringen av Helms klyfta och anfallet mot Mörkrets portar.

Slaget om Dal var östringar, ganska osäker, som anföll. Människorna och dvärgarna slog tillbaks dessa, det var detta slag som pågick längst har jag för mig.

Lothlórien blev även anfallet men de klarade sig och hjälpte Thranduil att rensa Mörkmården. Blev Mörkmården anfallet också kanske?

Räknas inte helms klyfta som ett stort dlag?

Jo helms klyfta också självklart. Glömde detta.

Har hört/läst om liknande siffror, fastän kanske mer åt 2% hållet.

Lite siffror som kanske kan bidra med något till diskusionen är några från antiken; att Perser riket (ca 500 fkr) hade ca 100.000 profesionella soldater. Romarriket hade ca 300.000. Perserriket hade på denna tid ca 10 milj inv, vilket skulle ge en siffra på ca 1%. Likaså sägs en gammal stadstat av normalstorlek på ca 50.000 inv ofta ha en kärna på 500 man men kunde vid kriser möjligtvis mobilisera en arme på upp till 5000 man.

Då hamnar vi i spannet på mellan 1-10% och då kanske man skulle kunna summera som följande att logistiken sätter gränsen för hur många man man kan dra i fält med, men att 1% av ens befolking utgör en bra kärna för en arme i form av profesionella krigare och sen kan man addera på några procent "mindre-profesionella".

vet inte om det kan tillföra något till debatten om folkmängd och procent bestående av armén, men under 1400-talet kallade Karl Knutsson Bonde (svensk kung) till ledung för att gå i strid mot Danmark, då skulle var åttonde stridsduglig man dra ut i strid, medan de andra sju skulle stanna hemma och försörja honom. armén uppges ha uppgåt till 60 000 till 80 000 (säkert överdrivet, men inte orimligt), och det är i det lilla sketlandet Sverige. eftersom Sveriges bönder dessutom var rätt stridsvana (och rätt välutrustdade) så kan det närmast jämföras med en armé av riktiga soldater (dvs. yrkessoldater).

Ang. övertag genom numerär överlägsenhet:
större stryka är alls ingen garanti för vem som segrar. man måste självklart även se till vilken tid det är, och hur krig förs, man kan alltså inte riktigt jämföra Karl XII:s tid med medeltidens Europa.
ofta är det istället militär teknologi som avger utgången av en strid, ta t.ex. slaget vid Crecy 1346 mellan Engelsmännen och Fransmännen. Engelsmännen (som hade an armé på kanske 6000 man, varav de flesta långbågeskyttar) spöade lätt den franska armén på mellan 30- och 40 000, helt enkelt därför att de hade långbågar, visste hur man använde dem och Fransmännen aldrig tidigare mött långbågar.

1300-talet ligger hursomhelst långt före Ardas vapenteknologi, då Ardas vapenteknologi troligen är att likna vid Europas, vid mitten av 1000-talet.

Jag tycker att 60- 80 000 man på 1400-talet verkar extremt mycket för Sverige på den tiden. När Gustav II Adolf lämnade sverige tog han med sig 36 000 man, av den 1,5 milj. stora befolkningen (vilket ger ca 2,5 % av befolkningen). Detta var som bekant på 1600-talet. Alltså bör Sveriges befolkning vara betydligt mycket mindre på 1400-talet, och dessutom var det väl inte lika mycket land som tillhörde Sverige då? 60 000 på kanske lite mer än 1 miljon invånare, och då bara var 8:e stridsduglig man, som var kanske var 3:e invånare (max).

kanske ska länka till källan: http://www.smb.nu/svenskakrig/1449.asp